Bloggen finns nu på my-daylight.se

Hur mer glad kan man vara?

Min kille har anmält sig till Rumble Pit SM Sverige och vi har båda suttit nervösa inför gruppspelet. Okej, jag var nog mer nervös, kanske mer hysterisk. Men vem är inte hysterik när ens kille tävlar i Halo!? Helt underbart!

Han gick vidare med lätthet :)

Gissa vem som inte gillar bussar speciellt mycket just nu..



*Sadface*

Hyrde idrottshallen i Skolsta idag. Kostade en del men är värt det. Var länge sedan jag tränade själv och jag märker direkt hur okreativ jag är när det inte finns tio andra pers. där som kan träna med en.

Så nu har jag smått träningsvärk (kan inte gå faktiskt) och skadade tår :( (tränade barfota igår och idag). Men nu blir det vila till onsdag och jag hoppas jag kan röra mig till jobbet i morgon o.O



En hel sal bara för mig själv :3

Hade inte tänkt träna idag, men kunde inte motstå. Även om jag inte gjorde så mycket parkour-mässigt så är jag väldigt nöjd. Kunde nämligen jogga runt hallen i cirka 15 minuter och har fortfarande inte ont i mina smalben (benhinneinflamation för de ovetande). Kunde utan problem ha sprungit ännu mer, men vill inte pressa benen för hårt.

Idag var det många som tränade volter! Tog detta speciella tillfälle att iaktta. Det är många som är erfarna med att volta men några är fortfarande på nybörjarstadiet, så jag lyssnade och iakttog när de lärde sig grunderna i en frontflip.

Har planerat att hyra idrottshallen här hemma för att träna på volterna i lugn och ro. Känner mig stressad och pressad att träna på dem med de andra i parkouren. No offence, men man lär sig inte mer av att folk står och puttar på en och säger "Men hoppa bara!".

Om några enstaka är sugna på att komma ut till mig i Skolsta (Enköping) den kommande månaden, kontaka mig. Så kan vi i lugna ro träna parkour tillsammans. :)

En blogg jag följer har kommit på en väldigt intressant tävling; de ska tävla mot varandra i EA SPORTS Active 2 och den som klarar sig bäst i att bränna kalorier, träna länge, klara utmaningar (achievements), och anstränger sig utanför spelandet (t.ex. äta ett äpple) vinner utmaningen.

Det är upp till oss läsare att gissa på vem av dem som vinner! Även om det är Angelicas blogg jag följt när utmaningen upptäcktes så kommer jag efter lite undersökningar att heja på Emmy. :3

Jag är helt säker på att båda kommer lyckas väldigt bra men ibland måste man välja en vinnare helt enkelt. ^^

Och jag måste ju säga att priserna lockar en hel del!

Jag var något löjligt uttråkad vid kvällstiden och otroligt sockersugen så jag bestämde mig för att baka. That's right, när jag är uttråkad äter jag. Nu var det så illa att jag var tvungen att baka också!

Har aldrig bakat kakor förut, och det gick inte.. super. Jag vet hur jag ska göra till nästa gång i alla fall! Eller.. inte göra xD



Hur de skulle se ut:

Har precis sett filmen Inception med min mamma, då det slog mig; jag måste undermedvetet låtit filmens idé påverka mina tankar. Mitt inlägg från igår var ju inte precis normalt sätt att tänka på, och nu vet jag vart inspirationen om drömmar kom ifrån.

Även om jag fortfarande faktiskt har svårt att skilja dröm från verklighet då drömmarna jag har är såpass verklighetstrogna att det skrämmer mig.

Ändå är att drömma en av de bästa sakerna jag vet. Att faktiskt skapa en värld där vad som helst kan hända. Synd att det inte är så lätt att kontrollera händelserna bara.

Jag har alltid kunnat minnas mina drömmar bra, och ofta i detalj. Dock springer jag aldrig på regnbågar eller är lyckligast och har allt i hela världen. Det sägs att drömmar att saker gömda djupt inne i en själv, händelser man undermedvetet sett, hört, känt eller vill.

Då kan jag inte låta bli att undra vad för fucked'up saker jag varit med om för att drömma det jag gör. Hälften skulle kunna bli asbra skräckfilmer om jag bara satte mig ner och skrev manus. Det är barnligt egentligen, att hetsa upp sig över något så harmlöst som drömmar. Saken är bara att på senaste tiden, de senaste veckorna, har jag haft svårt att skilja på vad som är dröm och verklighet. Om det var i en dröm det hände elller om det faktiskt hände på riktigt. Sade någon det till mig, eller drömde jag det? Alltid blurras samman, och jag börjar få svårt att hålla känslorna i styr. Alla är ett hot, alla är ute för att såra mig, ingen bryr sig. Alla de känslorna väller upp inom mig, vare sig jag vill eller inte. Jag var till och med tvungen att fråga min mamma om hon sagt en sak i verkligheten, för jag kunde inte skaka av mig känslan att det hände i en dröm. Hon hade sagt det på riktigt, och jag kunde inte göra mer än att grimasera åt saken.

Något som tar mig längst ner på bottten är ensamhet. Jag drömmer ofta om att folk lämnar mig, och alltid för samma anledning; mig. Det är jag som är problemet, den felade länken. Det är jag som inte förstår, som är elak, självisk, personen som alltid klagar, är aldrig nöjd, tar saker på för stort allvar, överbeskyddande. Eftersom drömmar får inspiration av det undermedvetna kan jag inte låta bli att undra; är det så jag är?

Efter en sekunds tänkande har jag svaret; det är precis så jag är.
Och jag önkar jag kunde bry mig mindre.

Egentligen ska jag hålla mig till en träning i veckan (onsdagar) men gjorde ett undantag idag. Ledde söndagsträningen för Parkour tillsammans med Nils. Vi kom bra överens och fick fram riktigt bra idéer för stationer, som enligt vad några sa till mig var väldigt roliga och bra. :)

Detta är andra gången jag leder en hel lektion, och det kändes mycket bättre denna gången. Även om jag knappt hör vad folk säger och de inte hör mig o.O Borde kolla upp mina öron innan Linkin Park konserten i alla fall.. Jag vet att jag kommer bli mer van att leda i framtiden, måste bara få in tänket lite mer och vara kreativ på ett helt annat sätt än vad jag är van vid.

Är inte van att leda, men tycker att parkour är så himla underbart att jag verkligen vill hjälpa andra i det. Varje gång jag bara tänker på parkour så får jag en pirrande känsla inom mig. Jag måste vara kär! :D

Eller allmänt wierd :3

Sitter just nu hemma hos Andreas och spelar Halo: Reach <3 medan pojkarna lirar Diablo II. Jag har en svag aning att jag ätit för mycket godis :c uuh

Yes, jag har undvikit det i.. så många år att jag inte ens minns senast jag tog tag i en skyffel. Idag så hade jag dock tid över till ingenting och bestämde mig för att göra som mamma bad om; skotta uppfarten. Kan ju säga att jag hatar snö och kyla, och så ska jag då ut mitt i snöstorm och skotta uppfart för tre bilar. Mah, ska inte klaga. Det blev bra träning och man uppskattade att komma in i värmen senare.

Det kändes dock inte som att snön blev mindre av att skotta det. Men jag bryr mig inte. Bilarna kom fint in på uppfarten. Det är förarnas problem i morgon bitti att komma ut därifrån. hehe.

Kan knappt tro det. Hur många år sedan var det de var senast i Sverige? Många år sedan, och jag minns fortfarande hur besviken jag var över att jag inte kunde få se dem. Vara en av de alla fan stående framför dem; överlyckliga och sjungandes. Att ha överkänsliga öron och vara för ung är verkligen inte det bästa när man missade chansen att se sitt absolut favoritband över all annan musik. Jag tror till och med att jag fällde ett par tårar av besvikelse.

Men nu! Cirka 6 år senare! rättelse: 4 år senare! Kändes som mer än så ^^ SÅ KOMMER LINKIN PARK TILL SVERIGE!

Jag är så lycklig att jag till och med grät när jag berättade det för mamma, den stackaren; hon trodde väl att jag blivit tokig.

Men jag är så lycklig! Och jag ska fan gå, jag skiter i att mina öron inte klarar av det! Får ta och specialltillverka ett par örisskydd!

Jag ska fan gå!

En långsam dag som inte kom igång förrän man klev in i idrottshallen för veckans parkour träning. Hatar att jag måste hålla mig till max 1 träning per vecka istället för vanliga 3 pga. mina ben. Det känns som att de aldrig kommer läka. Folk tycker säkert att jag är slö när jag bara sitter större delen av lektionerna, men det är för mina ben :c orkar inte förklara det varje minut heller o.O

Nu sitter jag oplanerat hos min kille och använder hans nya dator. Den är awesome! :D