Bloggen finns nu på my-daylight.se

Min kille har anmält sig till Rumble Pit SM Sverige och vi har båda suttit nervösa inför gruppspelet. Okej, jag var nog mer nervös, kanske mer hysterisk. Men vem är inte hysterik när ens kille tävlar i Halo!? Helt underbart!

Han gick vidare med lätthet :)

Gissa vem som inte gillar bussar speciellt mycket just nu..



*Sadface*

En blogg jag följer har kommit på en väldigt intressant tävling; de ska tävla mot varandra i EA SPORTS Active 2 och den som klarar sig bäst i att bränna kalorier, träna länge, klara utmaningar (achievements), och anstränger sig utanför spelandet (t.ex. äta ett äpple) vinner utmaningen.

Det är upp till oss läsare att gissa på vem av dem som vinner! Även om det är Angelicas blogg jag följt när utmaningen upptäcktes så kommer jag efter lite undersökningar att heja på Emmy. :3

Jag är helt säker på att båda kommer lyckas väldigt bra men ibland måste man välja en vinnare helt enkelt. ^^

Och jag måste ju säga att priserna lockar en hel del!

Har precis sett filmen Inception med min mamma, då det slog mig; jag måste undermedvetet låtit filmens idé påverka mina tankar. Mitt inlägg från igår var ju inte precis normalt sätt att tänka på, och nu vet jag vart inspirationen om drömmar kom ifrån.

Även om jag fortfarande faktiskt har svårt att skilja dröm från verklighet då drömmarna jag har är såpass verklighetstrogna att det skrämmer mig.

Ändå är att drömma en av de bästa sakerna jag vet. Att faktiskt skapa en värld där vad som helst kan hända. Synd att det inte är så lätt att kontrollera händelserna bara.

Jag har alltid kunnat minnas mina drömmar bra, och ofta i detalj. Dock springer jag aldrig på regnbågar eller är lyckligast och har allt i hela världen. Det sägs att drömmar att saker gömda djupt inne i en själv, händelser man undermedvetet sett, hört, känt eller vill.

Då kan jag inte låta bli att undra vad för fucked'up saker jag varit med om för att drömma det jag gör. Hälften skulle kunna bli asbra skräckfilmer om jag bara satte mig ner och skrev manus. Det är barnligt egentligen, att hetsa upp sig över något så harmlöst som drömmar. Saken är bara att på senaste tiden, de senaste veckorna, har jag haft svårt att skilja på vad som är dröm och verklighet. Om det var i en dröm det hände elller om det faktiskt hände på riktigt. Sade någon det till mig, eller drömde jag det? Alltid blurras samman, och jag börjar få svårt att hålla känslorna i styr. Alla är ett hot, alla är ute för att såra mig, ingen bryr sig. Alla de känslorna väller upp inom mig, vare sig jag vill eller inte. Jag var till och med tvungen att fråga min mamma om hon sagt en sak i verkligheten, för jag kunde inte skaka av mig känslan att det hände i en dröm. Hon hade sagt det på riktigt, och jag kunde inte göra mer än att grimasera åt saken.

Något som tar mig längst ner på bottten är ensamhet. Jag drömmer ofta om att folk lämnar mig, och alltid för samma anledning; mig. Det är jag som är problemet, den felade länken. Det är jag som inte förstår, som är elak, självisk, personen som alltid klagar, är aldrig nöjd, tar saker på för stort allvar, överbeskyddande. Eftersom drömmar får inspiration av det undermedvetna kan jag inte låta bli att undra; är det så jag är?

Efter en sekunds tänkande har jag svaret; det är precis så jag är.
Och jag önkar jag kunde bry mig mindre.

Sitter just nu hemma hos Andreas och spelar Halo: Reach <3 medan pojkarna lirar Diablo II. Jag har en svag aning att jag ätit för mycket godis :c uuh

Yes, jag har undvikit det i.. så många år att jag inte ens minns senast jag tog tag i en skyffel. Idag så hade jag dock tid över till ingenting och bestämde mig för att göra som mamma bad om; skotta uppfarten. Kan ju säga att jag hatar snö och kyla, och så ska jag då ut mitt i snöstorm och skotta uppfart för tre bilar. Mah, ska inte klaga. Det blev bra träning och man uppskattade att komma in i värmen senare.

Det kändes dock inte som att snön blev mindre av att skotta det. Men jag bryr mig inte. Bilarna kom fint in på uppfarten. Det är förarnas problem i morgon bitti att komma ut därifrån. hehe.

Kan knappt tro det. Hur många år sedan var det de var senast i Sverige? Många år sedan, och jag minns fortfarande hur besviken jag var över att jag inte kunde få se dem. Vara en av de alla fan stående framför dem; överlyckliga och sjungandes. Att ha överkänsliga öron och vara för ung är verkligen inte det bästa när man missade chansen att se sitt absolut favoritband över all annan musik. Jag tror till och med att jag fällde ett par tårar av besvikelse.

Men nu! Cirka 6 år senare! rättelse: 4 år senare! Kändes som mer än så ^^ SÅ KOMMER LINKIN PARK TILL SVERIGE!

Jag är så lycklig att jag till och med grät när jag berättade det för mamma, den stackaren; hon trodde väl att jag blivit tokig.

Men jag är så lycklig! Och jag ska fan gå, jag skiter i att mina öron inte klarar av det! Får ta och specialltillverka ett par örisskydd!

Jag ska fan gå!

En långsam dag som inte kom igång förrän man klev in i idrottshallen för veckans parkour träning. Hatar att jag måste hålla mig till max 1 träning per vecka istället för vanliga 3 pga. mina ben. Det känns som att de aldrig kommer läka. Folk tycker säkert att jag är slö när jag bara sitter större delen av lektionerna, men det är för mina ben :c orkar inte förklara det varje minut heller o.O

Nu sitter jag oplanerat hos min kille och använder hans nya dator. Den är awesome! :D

Varit på jakt efter dessa skor ett tag nu, fast i svart med vita ränder. Tyckte dessa färger verkade mer.. levande.

Ska jag köpa dem? :)

Köpte en ny hårddisk till Xboxen igår. Eftersom min gamla hårddisk.. gett upp, så har jag inte kvar några av mina sparanden i spelen. Jag som nästan gjort alla sidouppdrag i Red Dead Redemption x'o

Bestämde mig precis för att köra om Oblivion som en fin invigning till den nya hårddisken. Fun fun :D

Ollo!

Idag är det tänkt att jag ska dra mig hela vägen till Uppsala för att köpa en ny hårddisk och några sladdar till Xboxen. Dyra grejer ska ni veta ;o f*ck sh*t g*ye xbox!

Sen bär det av till Bålsta för att fira kusiner med kusiner. Vad ska man ha pååå siiig? :O

Dagens ilandsproblem o.o

Sitter på jobbet just nu med en kopp varm choklad och tänker över hur jag ska lösa ett problem på deras hemsida. Så fort jag vänder ryggen till blir det någonting fel ;) Haha, nej då :) Det är bara så otroligt drygt när datorer ska vara så olika, så som Mac och PC med alla deras webbläsare med olika upplösningar.


Det är pain att skriva koderna när man inte vet vart man ska börja. Dumma koder :c

Även fast det är jobbigt känns det konstigt nog väldigt kul ändå att sitta här och jobba lite, det blir något annat än att bara vara hemma och plugga körskola.

Snart ska det fixas praktik här också :)

Efter ett antal E68 vann jag över hårddiskens envishet att inte funka. Yeah!

... precis fick från UPS :D



Ikväll ska det spelas!

Jag fick denna bild inlagd på min logg på Facebook av Calle A. :)

Jag vet vad ni tänker "Åh, sluta visa upp alla dessa bilder på dig i manskläder. Kom med något nytt." Kanske borde jag det.. meeen jag gillar min cosplay och blir alltid lika glad när folk skickar bilder till mig! :D

Jag läste för inte så länge sedan på Internet om en tjej som störde sig väldigt mycket på andra som trodde de kunde fota bilder professionellt bara för att de hade en bra kamera, eller allmänt trodde att deras bilder var överhuvudtaget snygga. Av det lilla som fanns att läsa framkom det att hon rent av avskydde dessa människor. Detta fick mig att lägga huvudet på sned i förundran med rynkade ögonbryn.

Vem är hon som kan säga hurvida folk ska vara stolta över sina bilder? Att man ska köpa en kamera i samma nivå som sin kunskap spelar heller ingen roll, det beror helt på hur långt man är villig att ta sitt intresse. Träning ger färdighet, oavsett vilken kamera man använder.

Det som betyder är att alla tar bilder unikt. Varje bild är taget ur varje persons egna perspektiv. De är speciella och vackra på sina egna sätt.

Vilka är vi att dömma
om de kan vara nöjda över sina bilder eller inte?

En pixel är inte unik, men en bild i helhet är det